Den enarmade kocken

Yes, that's me! Vad har ni för personlighet? Jag ska nog erkänna att jag har en stor portion envishet i min! Att inte klara sig själv är egentligen inte min grej. Men nu inser jag att jag MÅSTE få hjälp i vardagen. Och är som jag skrev tidigare evigt tacksam för all hjälp.

Men jag måste ju ändå försöka men det jag tror att jag klarar själv. Så i lördags lagade jag min första middag sen operationen, blev delikata måltiden makaroner & bacon. Men jag var såå nöjd över att faktiskt fixat det nästan helt själv, Martin fick hjälpa mig att ta ut den varma tallriken från micron.

Så idag gjorde jag korvstroganoff & råris till mamma och mig som lunch, då hon var ute & gick med Wille i spöregnet mitt på dagen! Och passade på att handla lite mat till Wille och ingredienser till morgondagens mat. Tack mamma!

Och som kvällsmat gjorde jag, hör och hämpna, mozzarellafyllda köttfärsbiffar!
Kanske inte de snyggaste, men de smakar ju likadant ändå. Så lite gräddsås och delikatesspotatisar, som man inte behövda skala.
Känslan att kunna göra något här hemma och avlasta alla som hjälper mig med vardagen är så skön.
Som jag sa till mamma idag: "Förra veckan finns liksom inte i mitt liv", och menade kanske inte riktigt så. Men jag hade sån fruktansvärd smärta söndag och måndag, lades in på sjukhuset på måndagskvällen. Opererades på tisdagseftermiddagen och kom hem ett dygn senare med mycket smärta fortfarande och sov nästan hela onsdagskvällen & natten, med vakna stunder för att fylla på med värktabletter.
Så som först i fredags var jag väl riktigt på benen igen!

Så idag när jag försökte skotta bort snön som låg kvar på altanen så var nog mamma lite smånervös på mig! Slutade med att hon sa: "-Näe Jossan nu räcker det, nu får du sluta!"

Men jag mår mycket bättre nu & svullnaden på armen börjar lägga sig! Nu ska jag göra rehab varje dag..

Dagens meny tog jag recept från Jennys matblogg. http://www.femme.se/jennysmatblogg
Min bästa receptinspo i vardagen!

Lördagens måltid- Kvällens middag - Mamma som hjälper oss att städa i huset!

Redan 6 månader

Idag har vi varit föräldrar till Wille i ett halvår. Aldrig tidigare har väl 6 månader gått så fort!
Älskar honom så otroligt mycket. Lyckan att få vara mamma till denna glada kille är total.

Vet inte hur många gånger per dag man säger det till honom ❤

Nu stannar vi dock upp tiden, för förstå om lika lång tid så fyller han 1 år. Helt ofattbart. Men nu väntar ju en härlig vår, skön sommar & mysig höst...

Kärlek på hög nivå!

Vad hände?

Så här såg absolut inte min planerade vår ut.. Som jag skrev, skulle ju bara njuta av denna tid som väntar just nu. Men så i lördagskväll hände nått som fick mig att ta en dag i taget. Jag bröt min vänstra arm!

En olyckshändelse, inget man planerar på nått sätt. Kan hända vem som helst, jo så är det. Men min känsla i kroppen denna vecka har varit så otroligt ledsam. Jag har verkligen känt mig som den sämsta mamma som någonsin gått i ett par skor. Att inte kunna ta hand om sin egna son! Att knappt orka ta hand om sig själv. Så många tårar har trillat ner för mina kinder denna vecka..

I tisdags blev jag opererad, en platta sattes dit och armbågen och det brutna benet i armen lagades. Till följd av detta hade jag en otrolig värk första dagarna och en rejält svullen arm.

Men idag, och igår, känns det så mycket bättre ialla fall. Mindre värk och så mycket piggare. Nu har jag hopp om livet igen!
Att ha världens bästa sambo som har en så skön inställning till allt som händer, när jag själv tycker allt känns hopplöst. Martins slagord "I med och motgång" används ofta i mitt huvud nu! Nu kämpar vi.. Plus att vi tillsammans lyckats få den finaste, sötaste & snällaste son på denna jord! Och så min underbara familj, Mamma & Pappa och Syster Nanna! Finns inte ord för hur tacksamma och glada vi är och hur mycket det betyder att ni hjälper oss med att få ihop veckorna hemma nu! Tack ❤
Och ALLA andra som gör våra dagar till det bästa som går! Martins familj, Janne, Anette, Frida, Jonas, Thea & Hedda, även om ni också just nu har fullt upp så vet jag att ni gör allt ni kan för att hjälpa oss när vi behöver! Oscar & Frida önskar ni bodde i Sverige nu.. Tjejerna på Mimmis Hus, blommor och alla fina meddelanden. Och så alla vänner som skickat sms, blommor, tankar & erbjudit sin hjälp. Det är i sådana här tillfällen i livet man märker hur många som finns runt omkring oss! Det värmer såå i hjärtat ska ni veta.

Men nu blickar vi framåt, stygnen ska tas bort om en vecka, det ska rehabas för fulla muggar & om 6 veckor får jag belasta armen fritt!!

Tack alla där ute!! Jag ska fixa detta..

Livstecken

Ja vi lever! Tiden går så fort nu för tiden, eller inte fortare än förut men dagarna ser lite annorlunda ut. Från att man vaknar till man lägger huvudet på kudden på kvällen så går det i ett, frukost-leka-sova-lunch-sova-banantajm-leka & busa-gröt-sova-promenad-gröt-kvällsmys-nappflaskan-sova för natten-förberedda oss för en ny dag-God natt! Ungefär sådär rullar våra dagar.. Och de stunder Wille sover passar jag på att försöka hinna få nått gjort tvätta, städa eller bara plocka ordning i huset.. Men nu kommer ju våren så snart ska jag bara unna mig att njuta i solen på dagarna! Hoppas Wille tycker likadant..
Wille är iaf en nöjd kille, men aptit på livet. Han älskar sin gröt & mat!
Så hur mår jag?! Ja, nu mår jag verkligen så bra. Älskar solens strålar, värme & ljuset. Jag behöver verkligen sol för att må bra! Denna snöiga, kalla, mörka vinter höll på att göra slut på mig! Och de första månaderna med en bebis, snacka om att livet blir lite upp-å-ner! Även om det är så mycket lycka som inte går att förklara, så händer det så mycket också i kroppen på mamman och huvudet jobbar med så många tankar hela tiden..
Jag kan känna när Wille blev ungefär 3 månader så kände jag världens skillnad i min roll som mamma. Och jag NJUTER verkligen av varje dag nu! Första tiden längtade jag lite till nästa steg hela tiden.. Men nu skulle jag kunna tycka på STOPP-knappen och bara njuta hela tiden.

I söndags fick Wille en liten kusin till, Hedda Wigren! 3755gr och 50 lång, men så liten. Så fort man glömmer hur små de är! Massa brunt hår och älskad från första stund. Lilla Hedda, välkommen till oss.
Och Thea blev storasyster, så stolt. Och våran "lilla" kille blev ju helt plötsligt ännu större! Han är ensam grabb på gatan, så hur ska detta gå i smålandsmaffian?! Han kommer få lära brudarna ett-å-annat i framtiden.

Vi njuter av solen i påskhelgen- Lilla Hedda ❤